PSB maximerar Sorry

Jag gillar Pet Shop Boys. Ett av mina första musikinköp var kassettbandsvarianten av Actually som jag köpte på Harrods i London när jag var i England på språkresa 1987. Jag minns fortfarande den lite lyxiga känslan av att gå runt med min Harrodsplastpåse med guldtryck som jag släpade runt under resten av Londonbesöket.

Efter bussfärden tillbaks till Weymouth så gick jag och min vän Peter upp till vårt rum för att lyssna på våra inköpta kassetter (några dagar innan hade Peter köpt en batteridriven högtalare som man kunde plugga in i sin freestyle). Öppningspåret på Actually är One More Chance och när jag hörde det första gången så var det ett av mitt unga livs första riktigt stora musikupplevelser. Den där krypande film noir-känslan som långsamt byggde upp låten till ett crescendo; hur tusan kunde man göra musik som var så otroligt bra? Som lät så jävla snyggt? Actually-bandet lämnade inte min sida (eller min stereo) mycket det året...

Vad Peter köpte för kassettband där på Harrods har jag nästan glömt (uppenbarligen gjorde det inte något vidare intryck på mig), men jag tror att det kan ha varit True Blue med Madonna.


...vilket osökt för oss till:

Madonna - Sorry (Pet Shop Boys Maxi Mix)


/Jens.